Tanken var, att jag under denna kväll skulle orka komma igång med mitt skrivande igen och förklara vad de olika anledningarna är till varför jag bara slutade skriva. Men min tanke är, skulle jag hinna det som krävs för att få tillbaka mina gamla läsare? För just nu händer det så otroligt mycket i mitt huvud. Om bara tre dagar. tre jävlar dagar, så går jag från en flicka till kvinna, från tonåring till vuxen på bara några minuter. Det känns som att de var igår jag fick min första cykel och pappa lärde mig att cykla alldeles själv på min röd fina cykel. Men vad gör det nu? Snart får jag gå ut och beställa mina egna drinkar, får lov att skriva under papper alldeles själv och jag får sjukanmäla mig själv. Sen finns det ju inte bara fördelar med att bli arton år. Hädanefter kommer t.ex. alla mina sjukhusbesök börja kosta. Men det kan nog kvitta om man tänker efter, för vilken frihet det kommer vara. Dock bor jag fortfarande hemma och måste såklart fortfarande stå ut med mina föråldras regler. Men på något sätt så känns det ändå betydligt friare att bli arton. Arton. Det låter så vuxen. "Ja, jag är arton år!"

Och för mig, som bor så långt bort från skola, pojkvän och vänner så ska det bli skönt att snart kunna ta sig vart jag vill, när jag vill och hur jag vill. Att jag själv får lov att köra bil, för mig är det en enorm befrielse! Att inte hela tiden vara beroende av mina föräldrar som måste köra mig till träningar, bussar, fester, vänner, pojkvän, jobb m.m. Utan det räcker med ett sms om vart jag kör eller vart jag är. Det ska bli så himla skönt när körkortet blir mitt!

 

Men det är inte bara glädje i en artonårings tankar. Inte hela tiden i alla fall. Och i alla fall inte in mina. Det är så mycket som sker på en och samma gång. Du ska nu kunna ta egna beslut, våga stå på dina egna ben i de flesta situationerna framöver i livet. Och livet rullar vidare. En dag står du där och ska lämna familjen för att flytta hemifrån. Och det är säkert både med glädje och sorg. Jag sitter ofta och drömmer mig bort hur jag vill bo, hur allt ska se ut osv, men jag brukar också tänka, att jag inte längre kan smyga in till mamma så fort pappa inte är hemma eller när jag drömt mardrömmar. Man måste lära sig att svälja efter mardrömmarna och våga sova vidare. Man måste lära sig att bli vuxen nu och är jag redan redo för det?

 

Det är mycket som händer nu. I skolan är det fullt upp som vanligt. Försöker träna så gått det går, vilket resulterar att jag får gå upp tidigt de dagar jag faktiskt har sovmorgon. Jag har, för ganska exakt en månad sedan, blivit med pojkvän som jag försöker träffa så ofta som möjligt vilket inte alltid är särskilt lätt när han jobbar medan jag går i skolan, på helgerna när han är ledig så ska jag jobba, övningsköra och plugga. Sen mina kära vänner. Förutom när jag inte tränar eller jobbar så försöker jag umgås så mycket som möjligt med dem. Försöker hinna med att festa och försöker hinna med alla mysiga hemmakvällar. Sen vill jag ha tid med min fina familj som alltid stöttar mig och pushar mig, framför allt nu med tanke på att jag vill ha mitt körkort så snart som det bara är möjligt. Men det är, som min mamma alltid säger, det bara att hålla huvudet högt och visa att ingen kan köra över en. Haha! Jag önskar verkligen att det var så lätt. Men att deppa tre dagar innan sin födelsedag har jag inte tid med.